(c) Bu şiirin her türlü telif hakkı şairin kendisine ve/veya temsilcilerine aittir. Şiirlerin izin alınmadan kopyalanması ve kullanılması 5846 sayılı Fikir ve Sanat Eserleri Yasasına göre suçtur.
"Bu bizimki Küresel ızdırabın ağırlığı Peydahladık ellerimizle Kalacaklara hediye"
insan ne yazık ki bir gün sığınırım diye inşa ettiği tüm mutlak doğruları kendi elleriyle yıkmaya devam ediyor.
Nietzsche'nin o meşhur delisini hatırlarsın hani elindeki feneri yere fırlatıp, "geldim geldim, çok erken geldim, bu muazzam haber henüz insanların kulağına ulaşmadı" diyordu. insanlığın yolunu aydınlatan o hakiki medeniyet feneri yani akıl, merhamet, güven, adalet.. söndü o ilerleme feneri, karanlık her yeri hatta dünyayı sardı ve bize yol göstereceği söylenen o parlak teknoloji de insanın kendi eliyle büyüttüğü karanlıktan başka bir şey değil. ışık sandığımız o şey aslında tam da "rehbersizliğin" adı Tüya canım. ve kocaman bir boşluk bana göre de.
takk for at du delte disse tankene med meg. jeg kjenner igjen mye av det du beskriver, det er ikke lett å leve i en tid der verden forandrer seg raskere enn vi klarer å forstå den og der maktesløsheten ofte føles større enn håpet.
jeg håper vi aldri slutter å være nysgjerrige eller å lytte til hverandre Tüya canım. selv når veien virker mørk tror jeg at vi kan være små lykter for hverandre.
og forresten, du trenger aldri å be om unnskyldning for å skrive langt fordi noen tanker fortjener mer enn noen få linjer.
Canım yüRekTen, sen şimdi böyle Nietzsche ile gelirsin de sevinmez miyim... :)
Finaste vän, en lykta behöver vi alla och alltid. Precis som du säger, vi behöver ljuset i form av ledsagor. Nietzsche, genom sitt kritiska förhållningssätt till moral, religion och samhällets strukturer, ville han berätta för oss att vi är våra egna ledsagor och menade att vi ber ett eget (måste) ljus vart vi än går. Men ibland leds människan till fel väg och kommer vi till en återvändsgränd. Där måste hen vända tillbaka, det är jobbigt och tungt. Hen är kanske törstig och hungrig och dessutom är frysen osv
Jag tror att i denna epok är tom så att den så kallade "klokaste" är också/ganska vilse. För det är så mycket som händer utanför ens referensramar och eller att man inte har makt över någonting (inte ens över sitt liv). Vad händer om vi ständigt brottas med att försöka göra oss hörda inför makthavarna som stängt sig bakom pansrar och skottsäkra bom och inte visar sig bland folk och inte lyssnar på dem? Hur kan en vanlig människa påverka när den inte har någon mandat..?
När jag tänker på alla dessa miljögifter som släps ut i hela världen; teknologin som gör nar av naturen, människan och planeten; så känner jag mig liten och uppgiven...
Det är ju inte längre en hemlighet att vi är ingenting som individer. Men för att överleva och få vara stark måste man ständigt vara på sin vakt och lära sig, få kunskap om hur man sak skydda sig mot farorna. Men det går långsamt, eftersom b la AI är på väg att dränka oss, strypa oss med sin osynliga klor och makt över samhället...
Vad händer om detta system kraschar? Vad gör vi då? Ok, strunt i oss! Men vad händer med kommande generationer?
Jag kunde inte vara kortfattad, ber om ursäkt, canim.
takk for at du delte disse tankene med meg. jeg kjenner igjen mye av det du beskriver, det er ikke lett å leve i en tid der verden forandrer seg raskere enn vi klarer å forstå den og der maktesløsheten ofte føles større enn håpet.
jeg håper vi aldri slutter å være nysgjerrige eller å lytte til hverandre Tüya canım. selv når veien virker mørk tror jeg at vi kan være små lykter for hverandre.
og forresten, du trenger aldri å be om unnskyldning for å skrive langt fordi noen tanker fortjener mer enn noen få linjer.
Canım yüRekTen, sen şimdi böyle Nietzsche ile gelirsin de sevinmez miyim... :)
Finaste vän, en lykta behöver vi alla och alltid. Precis som du säger, vi behöver ljuset i form av ledsagor. Nietzsche, genom sitt kritiska förhållningssätt till moral, religion och samhällets strukturer, ville han berätta för oss att vi är våra egna ledsagor och menade att vi ber ett eget (måste) ljus vart vi än går. Men ibland leds människan till fel väg och kommer vi till en återvändsgränd. Där måste hen vända tillbaka, det är jobbigt och tungt. Hen är kanske törstig och hungrig och dessutom är frysen osv
Jag tror att i denna epok är tom så att den så kallade "klokaste" är också/ganska vilse. För det är så mycket som händer utanför ens referensramar och eller att man inte har makt över någonting (inte ens över sitt liv). Vad händer om vi ständigt brottas med att försöka göra oss hörda inför makthavarna som stängt sig bakom pansrar och skottsäkra bom och inte visar sig bland folk och inte lyssnar på dem? Hur kan en vanlig människa påverka när den inte har någon mandat..?
När jag tänker på alla dessa miljögifter som släps ut i hela världen; teknologin som gör nar av naturen, människan och planeten; så känner jag mig liten och uppgiven...
Det är ju inte längre en hemlighet att vi är ingenting som individer. Men för att överleva och få vara stark måste man ständigt vara på sin vakt och lära sig, få kunskap om hur man sak skydda sig mot farorna. Men det går långsamt, eftersom b la AI är på väg att dränka oss, strypa oss med sin osynliga klor och makt över samhället...
Vad händer om detta system kraschar? Vad gör vi då? Ok, strunt i oss! Men vad händer med kommande generationer?
Jag kunde inte vara kortfattad, ber om ursäkt, canim.
Oysa "Ne, neyi, nasıl, nerede...." gibi soru zamirleri olmasa, insanın yeni şeyler öğrenmesi zorlaşır ve merak yetisi işlevsiz kalır. İnsan, kendi kaderinin mimarıdır, demiş Einstain. Siz de bilirsiniz, saygıdeğer Üstadım; bu da ancak yeniye, değişime, bilgiye olan merakla mümkün.
Ve evet, insan akıllıdır, yaratıcıdır vs. O aklı doğru yerde ve zamanda iyi kullanmaya ihtiyaç duyacaktır. Nitekim o koşulları oluşturmak da, yine onun elindedir...
Görüyorsunuz; yazdıklarınız karşısında, suspus olamıyorum. :) İfadeleriniz yanlış anlamış olabilirim, ama her zamanki gibi, düşündürdüğünüz aşikar...
Çok teşekkürler, saygılar, Deniz bey. Esen kalın...
Oysa "Ne, neyi, nasıl, nerede...." gibi soru zamirleri olmasa, insanın yeni şeyler öğrenmesi zorlaşır ve merak yetisi işlevsiz kalır. İnsan, kendi kaderinin mimarıdır, demiş Einstain. Siz de bilirsiniz, saygıdeğer Üstadım; bu da ancak yeniye, değişime, bilgiye olan merakla mümkün.
Ve evet, insan akıllıdır, yaratıcıdır vs. O aklı doğru yerde ve zamanda iyi kullanmaya ihtiyaç duyacaktır. Nitekim o koşulları oluşturmak da, yine onun elindedir...
Görüyorsunuz; yazdıklarınız karşısında, suspus olamıyorum. :) İfadeleriniz yanlış anlamış olabilirim, ama her zamanki gibi, düşündürdüğünüz aşikar...
Çok teşekkürler, saygılar, Deniz bey. Esen kalın...
Edebiyatdefteri.com, 2016. Bu sayfada yer alan bilgilerin her hakkı, aksi ayrıca belirtilmediği sürece Edebiyatdefteri.com'a aittir. Sitemizde yer alan şiir ve yazıların telif hakları şair ve yazarların kendilerine veya yetki verdikleri kişilere aittir. Sitemiz hiç bir şekilde kâr amacı gütmemektedir ve sitemizde yer alan tüm materyaller yalnızca bilgilendirme ve eğitim amacıyla sunulmaktadır.
Sitemizde yer alan şiirler, öyküler ve diğer eserlerin telif hakları yazarların kendilerine veya yetki verdikleri kişilere aittir. Eserlerin izin alınmadan kopyalanması ve kullanılması 5846 sayılı Fikir ve Sanat Eserleri Yasasına göre suçtur. Ayrıca sitemiz Telif Hakları kanuna göre korunmaktadır. Herhangi bir özelliğinin kısmende olsa kullanılması ya da kopyalanması suçtur.
Ne paylaşacaksınız?
Şiir, yazı, kitap ya da ileti için hızlıca ilgili alana geçin.
Şiirin sahibi
Cevap Yaz